okej, kom precis hem från stan. Har tränat stenhårt idag! först var det två timmars tränning sen sprang jag en timme med frida o så lite själv, det är bra när man vill få tankarna på annat.
innan träningen var jag på stan med elin, emelie och carro ett tag också. mys! börjar bli orolig över mat och sömnbist. men det ordnar sig väll när jag mår bra igen.



Jag vet att det är slut och jag börjar inse det nu även fast det är svårt, och jag ska göra mitt bästa för att gå vidare. Vilket annat val har jag? Kommer aldrig glömma vad vi hade och även fast jag älskar dig så jävla mycket så börjar jag fatta nu.
Jag behöver någon som älskar mig för den jag är och inte någon annan. Duger jag inte så gör jag väll inte det.
Problemet är bara att det kom så plötsligt, jag hade ingen aning så jag fick panik, vad som hände tar jag inte här. Tack mamma för att du är här för mig.
Kan väll passa på att tacka carro, tobbe och stoffe också!
förut trodde jag att man inte kunde ha starkare känslor än vad jag hade för gustav men nu vet jag att det inte är sant.
och snälla.. som innan? det är omöjligt när en har känslor för en person och den andra inte har det? det funkar inte, det fattar väll vem som helst... vet att du inte kommer se det här, men jag ville skriva av mig lite.

"killar kommer, killar går. bara pappa återstår"