♥ Dag 2
Min första kärlek.
känner du dig träffad gustav? höhö
ja, han var min första kärlek. känns lite konstigt att skriva om här men aa så är det.
jag träffade honom förra sommaren och vi var inte tillsammans så länge utan bara 2 månader eller något?
även fast jag knappt kände honom var jag så himla kär att jag skulle kunnat mörda någon för honom. han betydde allt och jag brydde mig knappt om mina vänner. det låter så himla töntigt nu när jag tänker tillbaka, men jag svävade verkligen på moln!
sen så kom ju den stunden då han gjorde slut med mig, och jag var inte ronja längre. mitt liv hade rasat samman. jag ville inte se någon kille, inte prata med någon, inget var som innan. han var min gustav som bara försvunnit!
jag var ledsen varje kväll och jag visste inte vart jag skulle ta vägen! ibland kunde jag gråta mig själv till söms.
när han gjorde slut med mig kom pappa till mig och sa "killar kommer, killar går. bara pappa återstår" det var så gulligt så jag började bara gråta ännu mer.
det tog ungefär 1 år att verkligen komma över den pojken. även fast jag hade ett leénde på läpparna var jag inte helt lycklig. inte ens när jag hade andra pojkvänner. det fanns vissa studer då jag nästan kommit över honom men då så klart ska han smsa och allt började om igen.
så som det är nu är vi vänner och kan prata ibland, vi har även bestämt att vi ska träffas snart, väldigt snart.
nu jag har kommit över honom helt, han var verkligen speciell han.
känner du dig träffad gustav? höhö
ja, han var min första kärlek. känns lite konstigt att skriva om här men aa så är det.
jag träffade honom förra sommaren och vi var inte tillsammans så länge utan bara 2 månader eller något?
även fast jag knappt kände honom var jag så himla kär att jag skulle kunnat mörda någon för honom. han betydde allt och jag brydde mig knappt om mina vänner. det låter så himla töntigt nu när jag tänker tillbaka, men jag svävade verkligen på moln!
sen så kom ju den stunden då han gjorde slut med mig, och jag var inte ronja längre. mitt liv hade rasat samman. jag ville inte se någon kille, inte prata med någon, inget var som innan. han var min gustav som bara försvunnit!
jag var ledsen varje kväll och jag visste inte vart jag skulle ta vägen! ibland kunde jag gråta mig själv till söms.
när han gjorde slut med mig kom pappa till mig och sa "killar kommer, killar går. bara pappa återstår" det var så gulligt så jag började bara gråta ännu mer.
det tog ungefär 1 år att verkligen komma över den pojken. även fast jag hade ett leénde på läpparna var jag inte helt lycklig. inte ens när jag hade andra pojkvänner. det fanns vissa studer då jag nästan kommit över honom men då så klart ska han smsa och allt började om igen.
så som det är nu är vi vänner och kan prata ibland, vi har även bestämt att vi ska träffas snart, väldigt snart.
nu jag har kommit över honom helt, han var verkligen speciell han.
Kommentarer
Trackback
